Some people gets under your skin and stays there



Sommaren 2011, kommer sakna dig

Drop it

YES YES YES!
Har gått ner 3 kilo på 1.5 vecka. Ska bli pinnsmal. Alcohol, tobak, en gnutta träning och en halvfull slev kalorier. Vinnande koncept.
Go hard or go home bitch



a wild heart can't be broken


fuck you. bye bye

People always leave

Du åkte
Fega jävla statuskåta människa. Jag hatar dig för att du lämnade mig. Du sa att du alltid skulle finnas vid min sida. Vart va du när jag gjorde illa korsbandet? När jag blev slagen och hamnade i rättegång? de senaste gångerna jag fyllt år? Förra julafton när du istället för att vara med oss, gick ut och söp med dina kollegor? När jag slutade med fotboll bara för att du inte stog vid sidlinjen och tittade på.. som du alltid gjort. Varthar du varit under hela mitt liv? Du känner inte mig. Det gör ont i mitt hjärta att inse. Inse att du inte är min pappa.

Du åkte också
Fega svaga jävla människa. Jag hatar att du lämnade mig. Jag öppnade mig för dig. Öppnade mitt hjärta, sträckte ut min hand. Men du vände kinden till, strödde salt i redan djupa sår. Jag har blivit lämnad förut när människor sökt enkla lösningar. Men att du va likadan visste jag inte. Men nu vet jag. Jag vet att jag inte ska öppna mig igen. Du har lärt mig, och bevisat faktumet att människor alltid ger sig av. Du har förlorade min tillit så fort du släppte min hand. Ge mig tillbaka mitt liv, för det var de du stal. Jag hatar dig lika mycket som jag älskar dig.

Im too young to be this empty



Undebara kära blogg,ännu en gång sitter jag här och trummar på tangenterna, har Veronica Maggio i hörlurarna och en tår på kinden.
Jag är förändrad. Jag har börjat reflektera över mina val och handlingar. Jag är inte samma hårda, kalla person längre. Fan, jag hatar att känna. Förut kunde jag stänga ute mina bedrövelser, ta en cigg och så var allt bra. Men inte längre. Aldrig mer.Nu har jag en ständig smärta i bröstet av gamla minnen, undertryckte minnen som kryper sig på. Livet blir mer och mer påtagligt. Jag har ingen distans till det förflutna längre, utan allt bubblar upp så fort jag blir påmind. Bara något påminner mig.

I'm back in this

Hej min älskade!
Jag lade bloggandet på hyllan under ett par månader. Min naiva syn på livet var att allting skulle ordna sig så fort siffrorna på passet ändrat sig från 17 till 18, men ack så fel jag hade.Mina senaste månader har präglats av förändring. Min fotbolls karriär tog en svindlande vändning med att fotbolls skorna har lagts på hyllan för en tid... med start då jag slutade 2:an på gymnasiet. Sommaren flöt på och som den eviga singeln jag alltid har varit, har jag druckit otaligt mycket champagne som om det vora dricksvatten direkt ur kranen. Dom kallar mig drinkhora. Jag ser det mer som ett utbyte. Trevligt sällskap mot trevlig dricka.. hm. Jo, föresten, jag är nog ett drinkluder. Eller snarare va.
Månaden var april. Jag var småförtjust i en 23 årig socionom som är nattklubbsvärd. Vi hade gnistan emellan oss och jag kände hur jag förändrades. one night stands och betydelselösa kyssar i natten var inget för mig längre. Snart skulle jag börja känna, vilket egentligen inte hade något med denna kille att göra. Snarare hans bästa vän. Låt oss kalla honom X då han är en människa med stort kontaktnät (skulle namnet bli igenkänt av någon förbipasserande skulle min anonymitet vara rätt körd).
X och jag slog följe hem då 23 åriga socionomen dissade mig en natt utanför Lobby nattklubb. Resten är historia. Sommaren gick. X och jag träffades mer och mer. Vi var alltid med varandra, vare sig de va helg eller vardag. Fest eller hemmakväll. Vi kunde prata om allt. Tillsammans är vi kanske den "true match" man läser om i sagoböcker. Vi har haft våra bråk och svikit varandra, men samtidigt förstår vi varandra och är väldigt lika och bryr oss om varandra. Precis som man gör när man är mer än bara vänner.
Jag blev kär. Han blev kär. Men sen hände något. Något som skiljde oss åt. Nu bor han på andra sidan jorden, och jag är kvar här.
Jag är kär och jag hatar de. Sommaren var som en dröm där allt var svart och vitt, men nu är allt grått. Allt är som vanligt men inget är som förut. Mitt bröst är tungt och mitt hjärta skört. Trots all alkohol, alla cigaretter, bortsovda dagar och meningslösa kyssar kan jag inte släppa sommaren. Inte släppa honom. Det vi hade.
Jag är förrvirrad och känner mig vilse. Hej bloggen, nu börjas det igen. Tankarna som inte längre kan hållas i huvudet hamnar här. Känns som om jag börjar om på noll igen.

RSS 2.0