Im too young to be this empty
Undebara kära blogg,ännu en gång sitter jag här och trummar på tangenterna, har Veronica Maggio i hörlurarna och en tår på kinden.
Jag är förändrad. Jag har börjat reflektera över mina val och handlingar. Jag är inte samma hårda, kalla person längre. Fan, jag hatar att känna. Förut kunde jag stänga ute mina bedrövelser, ta en cigg och så var allt bra. Men inte längre. Aldrig mer.Nu har jag en ständig smärta i bröstet av gamla minnen, undertryckte minnen som kryper sig på. Livet blir mer och mer påtagligt. Jag har ingen distans till det förflutna längre, utan allt bubblar upp så fort jag blir påmind. Bara något påminner mig.
Jag är förändrad. Jag har börjat reflektera över mina val och handlingar. Jag är inte samma hårda, kalla person längre. Fan, jag hatar att känna. Förut kunde jag stänga ute mina bedrövelser, ta en cigg och så var allt bra. Men inte längre. Aldrig mer.Nu har jag en ständig smärta i bröstet av gamla minnen, undertryckte minnen som kryper sig på. Livet blir mer och mer påtagligt. Jag har ingen distans till det förflutna längre, utan allt bubblar upp så fort jag blir påmind. Bara något påminner mig.
Kommentarer
Trackback
