The truth hurts. I fucking miss it
Serious? Always!
Måste bajsa!!!!!!! Shit diarée pågång.. jävla skit..
Eureka!
Nu va de ett tag sen sist. Sanna mina ord.. ja de va de!
Allt som vanligt med mig.. nothing much. Antal spelade fotbolls timmar: 0
Antal timmar bort supta: Överflödigt många
Ärligt talat, va fan håller jag på med? Jag vet inte. Är så förvirrad just nu. Va ute igår. Hade jätte kul, men jag kunde inte sluta tänka på fotbollen. Är de inte lite sjukt eller? Jag som inte ens trodde att jag ville spela fotboll igen. Jag är rädd. Rädd för att mitt andra knä ska pajja och jag ska behöva göra om den här resan. Resan som snart får ett lyckligt slut. Förhoppningsvis.
Men mitt problem just nu är att jag inte kan få ihop verkligehetn. Dvs få ihop plugg, "fotboll" (åka till solna 5 dagar/vecka träna 15 min=värdelöst) och festa? Låter stört. Men jag e väll de... lite störd tror jag.
På tal om stört. Fick nyss ett sms av min borttappade vän från fyllan igår.. hon vill gå ut ikväll igen. Orkar man de? Jag har inte alls lust just nu, men kommer jag att ha de senare? ÅÅh jag vet inte. Nu var ju tanken att jag skulle försöka att "städa upp" efter gårdagen men så kanske jag ska ut ikväll igen? Ångest stavas de.. ångest.
Fan, sen tänker jag å andrasidan att man lever bara en gång. Men då kommer även en följd tanke, vad är de jag vill spendera tiden i mitt liv på? Allt får konsekvenser. Allt man gör ger förutsättningar till ett visst öde. Och festa ger inte särskillt goda förutsättningar till de jag vill göra.. eller tror jag vill syssla med... fotboll.
Visst e jag sjuk? Skriker dubbelmoral om mig. I know, men va ska man göra... även dom gamla grekiska filisoferna hade väll dubbelmoral innanför ärmrna också?
Allt som vanligt med mig.. nothing much. Antal spelade fotbolls timmar: 0
Antal timmar bort supta: Överflödigt många
Ärligt talat, va fan håller jag på med? Jag vet inte. Är så förvirrad just nu. Va ute igår. Hade jätte kul, men jag kunde inte sluta tänka på fotbollen. Är de inte lite sjukt eller? Jag som inte ens trodde att jag ville spela fotboll igen. Jag är rädd. Rädd för att mitt andra knä ska pajja och jag ska behöva göra om den här resan. Resan som snart får ett lyckligt slut. Förhoppningsvis.
Men mitt problem just nu är att jag inte kan få ihop verkligehetn. Dvs få ihop plugg, "fotboll" (åka till solna 5 dagar/vecka träna 15 min=värdelöst) och festa? Låter stört. Men jag e väll de... lite störd tror jag.
På tal om stört. Fick nyss ett sms av min borttappade vän från fyllan igår.. hon vill gå ut ikväll igen. Orkar man de? Jag har inte alls lust just nu, men kommer jag att ha de senare? ÅÅh jag vet inte. Nu var ju tanken att jag skulle försöka att "städa upp" efter gårdagen men så kanske jag ska ut ikväll igen? Ångest stavas de.. ångest.
Fan, sen tänker jag å andrasidan att man lever bara en gång. Men då kommer även en följd tanke, vad är de jag vill spendera tiden i mitt liv på? Allt får konsekvenser. Allt man gör ger förutsättningar till ett visst öde. Och festa ger inte särskillt goda förutsättningar till de jag vill göra.. eller tror jag vill syssla med... fotboll.
Visst e jag sjuk? Skriker dubbelmoral om mig. I know, men va ska man göra... även dom gamla grekiska filisoferna hade väll dubbelmoral innanför ärmrna också?
