The fog clears

Varit så himla seg och irriterad idag... vet inte varför. Fredag är ångest för mig, typ som mat är för en anorektiker. Känner mig som ett barn på skolgården som inte får vara med och leka av sig. Ett ständigt krypande i benen. 3 och en halv vecka kvar, inte långt! Positiva tankar positiva tankar
Jag vill ha alkohol, fan va jag saknar... och en cigg vore inte fel det heller. Är så jävla trött på att vara "duktig"... måste släppa på ventilen så jag inte spricker. Jag är mänsklig, precis som alla andra.
Men jag ska hålla mig - eller försöka duger! När jag blir 18 får jag göra vad fan jag vill. Se upp världen för då börjar då börjar jag leva, på riktigt, kör ba! Tills motorn stannar

Love to be me

Är så glad just nu. Kom precis hem från träningen för en stund sen. Älska fotboll!
Dock är jag lite depp kanske över att det är så mycket i skolan och lååångt till sommarlovet. Men allt annat känns faktiskt toppen för en gångs skull. Nu gäller det bara att hålla balasen på linan mellan start och destination. Frågan är bara vad min destination slutligen blir? Hatar ibland att jorden är så global finns så mycket att välja mellan.
Nåväl. Nu ska jag fortsätta att spela Xbox med familjen. Att distansera problem är min grejj. Wihoo imorgon är det fredag, typ 3 veckor kvar!!

Kan vara bland det sötaste!

Funderar inte ni också ibland på vem som ni till slut kommer att bli gammal med? Jag gör de för jämnan och kan till exempel inte undvika att sitta och tjuvlyssna på tåget då ett gammalt par sitter bakom mig och pratar med varandra om minnen, vad de ska äta till middag eller bjuda på i sommar. Låter så himla mysigt att bara kunna njuta av livet och, framför allt, av varandra! Har jag inte rätt? Längtar till jag får rynkor, krulligt hår och smyger ner viagra i min älskade mans mosade mat. Tänk va underbart att ha levt ett helt liv, och vara fylld av visdom och erfarenheter. Allt är sagt, allt är gjort (förhoppningsvis).
60 plus, there is no experation date!


1 month to go

Exakt 30 dagar kvar till utgångsförbudet är slut, cant wait! Se blir det utgång, körkort, vin innan lunch och hela baletten. Love it!
Btw, har färgat mitt hår. Kan ju avslöja att det inte riktigt blev som jag hade förväntat mig. Ser ut som en förvuxen fjortis. Nåväl. Det är bara hår, det växer tillbaka.
Nu ska jag plugga till provet som är imorgon. Wish me luck! Handlar för övrigt om Mohammed karikatyrerna, riktigt intressant. Luktar MVG redan nu? Time will tell!
Ciao peps



Under my surface theres another untold story


Waiting for the door of life to open

Fredag idag. Sitter hemma och spelar Geni med päronen...
Ja ett geni är jag inte direkt. Just därför jag är inlåst och inte ute en fredag som denna. Jag har förbrukat mina chanser. 30 dagar kvar... soon precious, soon!

I can see right trught you

Känns ibland som att mänskligheten tar ett par steg tillbaka. Inget generellt, inga pikar. Ni som förstår vad jag menar håller säkert med. Ibland undrar man vart perspektivet finns hos vissa människor. Naiv är jag inte, det finns säkert dem som tappar hoppet när de ser mig. Men någonstans så vet jag att jag är representativ för så många människor. Mina livserfarenheter har gett mig ett IQ som ibland gör mig galen. 
Jag ser sånt som jag egentligen inte vill se. Vissa mardrömmar jag hade när jag var liten har uppenbarat sig i verkligheten.. Men blunda undviker jag. Jag har ögon som är öppna och en mun som (numera) är stängd. Jag för min talan när jag känner att det behövs. När jag vill göra ett avtryck eller en brännmärkning i någon. Mitt motiv? Jag vill ta mänskligheten ett par steg framåt. Precis som Van Gogh, jag lever före min tid. IQ befriade människor kanske börjar älska mig efter min död

I make the rules



Seriously, back off!

Som ett fotavtryck, fast i siffror. Inget relativt med andra ord. Även om motivet är främmande, så är inte min blogg de. Ingen gillar en köttätande-vegiterian...
Borde dator och tangent knappar bytas ut mot penna och papper... Är det så svart och vitt? Men läs på ni, oidentifierade och identifierade, jag dömer ingen. Har ni kommit så här långt betyder det att bloggen och jag fortfarande existerar

We r who we r

Normal day passing by, normal girl living life

Måndag igen.. helgen har gått och jag kan ju inte påstå att den gick helt utan misstag. Orkar inte berätta allt i detalj, men låt säga såhär; kul hade jag i alla fall! Vafan.. man är ju bara 17 en gång. Varför inte leva ut i fingertopparna? Dör gör man i alla fall. Vem ska man behaga egentligen, alla andra eller sig själv? Nåväl klackarna var på i alla fall och jag var snygg, lets leave it there.

Skolan fortsatte som vanligt idag. Känns som att det går bra, inte överdrivet bra, men typ så att jag känner att jag behöver vässa pennan i emellanåt. I övrigt så är det mest som vanligt. Problem med pengar här hemma eftersom att jag har en dis-funktionell pappa, men det är inget jag orkar gå in djupare på idag kära blogg.
På tal om blogg, headern jag har. Funderar på texten Under surface there's another untold story att göra den till en tatuering. På sidan av rev-benen. Fyller 18 som sagt om 5 veckor... och de är ju ingen nyhet direkt. Tenderar att nämna det i vartannat inlägg.. I know. Nåväl.. den som väntar på något gott... Men men tatueringen. Är jätte sugen på den. Eller ha skrivet på samma ställa (istället) Det var en gång... lyckliga i alla sina dagar. Kan inte bestämma mig för vilket jag gillar bäst. Båda meningarna ligger mig varmt om hjärtat men på olika sätt.
Beslutsångest med andra ord. Typ standard, men vem har inte de?

När jag ändå pratar om min ytterst händelserika vardag kan jag ju passa på att berätta att fotbollen går bra och att knät håller. Så himla glad! Varför känns allt så bra när jag har fotboll, vänner och fest om helgen? Jo för att det kallas att leva! Skål på er därute den här måndags kvällen, nu ska jag ta mig ett glas, ciao!

To be continued




Satisfaction

Push me, and then just touch me so I can get my


I'm sorry mom this life is a party

Ännu en helg kommer att gå.. fan vilken ångest! 
Jag är svår
att bräcka.. men snart är botten nådd. Sitter och sneglar på syrrans legg, och tittar i kalendern... 5 veckor kvar. Kommer jag kunna hålla mig kvar längs vägen eller vika av? Bra fråga. Varenda liten del av min kropp säger åt mig att ta på klackar, päls och smink... ta legget och dra.
Kan jag stå emot frestelsen för ännu en natt med champagne, vimmel och one-night-stands på Stockholms absolut bästa nattklubbar?

Om jag känner mig själv rätt så sitter jag i en taxi om ett par timmar med vin, vänner och falsklegg. Bra där!
Stå emot, stå emot, stå emot... Fan också, jag är en svag människa



Non readers to won readers

Som jag nämnde tidigare.. jag är så relativ att ingen hinner tröttna på mig.

anonymitet skapar kreativitet - lägg en kommentar,
ingen kommer att komma ihåg er om 100 år i alla fall
fuck you och välkommna till mitt krypin alla nya läsare!



Next goal, next dream

Medan andra faller längs vägen har jag mitt sikte inställt.
Jag har mitt nästa mål


This may come as a shock...

FOTBOLLEN ÄR TILLBAKA I MITT LIV IGEN!
Första träningen var i måndags. Gud va nervös jag var. Kändes precis som första gången jag skulle gå till skolan; pirrigt, nervöst och spänt. Men trots detta hade jag ett lyckorus i kroppen. Lyckoruset som bara kommer när jag får spela fotboll. Ruset gör mig lycklig och 2 träningar senare så står jag här. Resan är slut. Resan som tog mer än 1 år. Livet har fått en mening igen. Sista pusselbiten är på plats. Jag är hemma!

I wonder...

I barndomen var det en lek. En lek med två mål och en boll. Så länge jorden snurrade så kunde bollen rulla, det visste vi. Ingen press utom den vi satte på oss själva; att komma hem innan middagstid, inte förstöra dom vita byxorna, inte skjuta sönder grannens nya bilruta... eller något annat naivt i den stilen. Allt var roligt och inga runtomkring hängande faktorer som avstånd till och från planen, skola eller lagkamrater kunde skilja oss från det vi älskade; fotboll.
Sen växte vi upp... leken blev relativ och nya krav ställdes. Det enda som inte var relativt var bollen, de två målen och jorden som snurrade.
Leken blev allvar... var det här bollen slutade rulla?
.. come what may



Now I remember why I hate you so much

18 jag drar



Dreaming is'nt meant to be reality

Du är den blåa elefanten i mitt liv. Den som andra inte ser, inte hör, inte känner till.
Hemma från paradiset. Där va allt som vanligt, men ändå inte. Du drog på din perfekta skepnad likt en sommardag gör innan regn. Solen bländar, och för en kort stund känner man värmen som lögnaktigt får en att njuta för ett par sekunder. Men det är en dröm, ingen verklighet.

Jag vet mer än vad han tror att jag vet. Jag förstår mer än vad han tror att jag förstår. Jag ser sådant som han inte vill att jag ska se. Mönster som inte är främmande för mig. Mönster som är destruktiva.
Hoppas ibland att det är sista gången jag ser dig. För jag vill inte se när din dröm - drömmen du lever i går i kras. De skulle göra för ont. De skulle väcka djupa sår. Sår som jag har försökt döva med egna destruktiva mönster. Jag vill inte se för rädslan att förlora min bild av dig.
Men jag kan inte sluta se, sluta höra och inte glömma dig. För mig kommer du alltid att vara den blåa elefanten i vardagsrummet.

Ge mig en flaska rött, nu är jag djupt ner och gräver!



new years eve

Kom på att jag måste föreviga denna nyårsafton också. Men endast via bloggen eftersom att jag (ännu en gång) bröt mot ett par regler. Så offentlig kan den här storyn inte bli. Endast evig. Here we go:

Jag och min syster bestämde oss för att de här nyåret ska inte bli ett nyår i mängden. Nej de här ska bli minnesvärt, på något sätt. Planen var från början att vi skulle ha en mysig middag hemma som sedan skulle avrundas med smällare runt 12 slaget och en film på de. Tillräckligt minnesvärt? Inte för oss!
Därför sa vi till pappa björn att vi skulle ut på "en mysig prommenad" längs stranden och "sitta på en såååå himla mysiiiiigt fik" som heter Starbucks som inte finns i Sverige. Där skulle vi "sitta och fika(?)" in de nya året... eller något i den stilen. Pappa björn va först tveksam, kilade sig lite i nacken men vart uppgiven och sa ja. Han skjutsade oss, mig och min syster, ner till strandpromenaden där vi mer eller mindre visste att ingen fika skulle äga rum långt I know, förlåt pappsen!

Vi tog oss därifrån till Sheraton hotell, där jag mer eller mindre visste att vi skulle komma in. Vi gick förbi vakterna och in till baren: ALKOHOL! Detta kunde inte bli annat är toppklass! Jag var som ett litet barn på julafton som ivrigt slet till mig drink listan, här skulle drickas.
Vi bestämde oss tillslut för att köpa nyårs supén: hur mycket drinkar, jordgubbar, champagne och snittar man ville till 00.00 . Var detta en dröm? Nej nej nej, lite otur de också för i allt skålande och fylleprat så missade vi 12 slaget(?) . Que lovely liksom. Men men runda om hälen som vi var så gjorde inte det så mycket faan vilken kyscha tog vi oss ut till dansgolvet och gjorde det vi gör bäst som fulla, DANSADE!
Såklart blev det ragg på det hela som bjöd oss på cosmopolitan, i överflöd! Så fulla och dräggiga lämnade vi hotellet för att leta taxi runt 3. Dåligt beslut visade det sig att vara. Fan vi skulle ha sovt kvar med ett av raggen. Då hade man ju i alla fall fått sex och en god natts sömn. Buhuu... Aja.
Slutade med att vi sprang igenom hela dubai till 5 på morgonen och skrek happy new year med wiskyröster tills syret tog slut. 5 kilometer gick vi i 15 cms klackar. Snacka om svullna fötter dagen efter. Fast då ska vi inte tala om huvudvärken och alla 1000 blåmärken längs benen. Nåväl. Minnesvärt blev de!
I had the time of my life!



2011

Fabulousss!

Nytt år, nya förväntningar och framför allt: nya tider!
Nyår är en sån tidpunkt då jag blir extremt peppad att göra förändringar. Ut med det gamla, in med det nya!
Såå... vad är nytt för i år då? Till att börja med så kan jag ju tala om att jag har blivit blond. Ingen häpnadsväckande nyhet, tror jag nämnde de tidigare(?) . Färgen är naturlig. Jag ser inte ut som en vit hårig råtta från Tensta som de flesta andra onaturligt blonda gör. Jag är ju trots allt naturligt blond.
Mer förändringar? Ja vart ska jag börja. Känns som om att jag har börjat ett nytt kapitel i mitt liv. Förra året bestod mest av att hitta mig själv genom en fjortis period som (de flesta) genomgår när de är 13-14. Jag gjorde det pinsamt nog 3 år försent. Nåväl, man måste gå sin egen väg för att hitta rätt i sig själv. Även om det betyder en hel del allmän förudmjukning.
Men den största förändringen som just nu sker är insikten jag har fått: jag är en (mer) mognads-mässig Emma. Jag vet vart jag har mig själv. Bekräftelsen lurar inte bakom varje mening för att få bevisa för andra hur bra jag är. Nej då. Jag kan ta det mesta med en nypa salt nuförtiden och så ska det fortsätta har jag fått klart för mig: Svälja, gå vidare. De skulle jag nog inte kunnat gjort för 1 år sedan. Kanske därför jag hamnade i rättegång, startade krig med alla falska fotbollsspelare och sumpade hela 1:an på gymnasiet.

Men men jag skyller inte på någon. Man dör själv i slutändan ändå har jag förstått. Allting är relativt: såväl familj som vänner, såväl kropp som själ.. Jag har förstått att jorden inte snurrar runt mig. 
Hej 2011!
Mabye there is something greater than me..

RSS 2.0