I'm back in this

Hej min älskade!
Jag lade bloggandet på hyllan under ett par månader. Min naiva syn på livet var att allting skulle ordna sig så fort siffrorna på passet ändrat sig från 17 till 18, men ack så fel jag hade.Mina senaste månader har präglats av förändring. Min fotbolls karriär tog en svindlande vändning med att fotbolls skorna har lagts på hyllan för en tid... med start då jag slutade 2:an på gymnasiet. Sommaren flöt på och som den eviga singeln jag alltid har varit, har jag druckit otaligt mycket champagne som om det vora dricksvatten direkt ur kranen. Dom kallar mig drinkhora. Jag ser det mer som ett utbyte. Trevligt sällskap mot trevlig dricka.. hm. Jo, föresten, jag är nog ett drinkluder. Eller snarare va.
Månaden var april. Jag var småförtjust i en 23 årig socionom som är nattklubbsvärd. Vi hade gnistan emellan oss och jag kände hur jag förändrades. one night stands och betydelselösa kyssar i natten var inget för mig längre. Snart skulle jag börja känna, vilket egentligen inte hade något med denna kille att göra. Snarare hans bästa vän. Låt oss kalla honom X då han är en människa med stort kontaktnät (skulle namnet bli igenkänt av någon förbipasserande skulle min anonymitet vara rätt körd).
X och jag slog följe hem då 23 åriga socionomen dissade mig en natt utanför Lobby nattklubb. Resten är historia. Sommaren gick. X och jag träffades mer och mer. Vi var alltid med varandra, vare sig de va helg eller vardag. Fest eller hemmakväll. Vi kunde prata om allt. Tillsammans är vi kanske den "true match" man läser om i sagoböcker. Vi har haft våra bråk och svikit varandra, men samtidigt förstår vi varandra och är väldigt lika och bryr oss om varandra. Precis som man gör när man är mer än bara vänner.
Jag blev kär. Han blev kär. Men sen hände något. Något som skiljde oss åt. Nu bor han på andra sidan jorden, och jag är kvar här.
Jag är kär och jag hatar de. Sommaren var som en dröm där allt var svart och vitt, men nu är allt grått. Allt är som vanligt men inget är som förut. Mitt bröst är tungt och mitt hjärta skört. Trots all alkohol, alla cigaretter, bortsovda dagar och meningslösa kyssar kan jag inte släppa sommaren. Inte släppa honom. Det vi hade.
Jag är förrvirrad och känner mig vilse. Hej bloggen, nu börjas det igen. Tankarna som inte längre kan hållas i huvudet hamnar här. Känns som om jag börjar om på noll igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0