Where's the party of life at?

Bläddrade igenom arkivet. Tänkte tillbaka. Sett mitt liv passera i revy. Nej ingen klyscha. Inga lögner. Utan MITT LIV precis så som det var. Sedan började jag reflektera över min vardag. Precis som jag gör varje dag från det att jag vaknar, 12. Till det att jag sluter mina ögon, 12.
Vad hände med den livfulla människan  som var beroende av vackra leenden  och drogad av livet? Vart tog den naiva jag vägen? Har jag växt upp och insett livets allvar? Slutat vänta på att bli vuxen för att jag äntligen är det?
Livet tar sina vändningar. Alkohol är inte lika spännande längre. Inte ciggaretter, champagne eller dräggiga nattklubbs chefer heller. Vart finner jag meningen nu med livet om inte här? Here we go again. Jag söker meningen med livet - och inte fan hittar jag den på stureplan.. I'm so stupid! Har fyllt mitt liv med spritfyllda äckel, precis som chokladbitarna som blir över i paradis asken på julafton.. kanske är jag en av dem? Har jag blivit den personen jag alltid sett ned på? Ett spritfyllt äckel som alla ser ner på, rynkar på näsan åt och skickar vidare? Känns så just nu i alla fall. Unwanted.
Tidigare skulle jag förklara detta på något sätt med några självsäkra och finnurliga ord och traskat vidare på nya meningslösa äventyr i samma grisiga gyttja i samma slaskiga skor. Men NEJ - nu sätter jag ett stopp för de. Jag ska hitta meningen med mitt liv. MITT LIV.
Skiter i om de är att torka gamlingar i arslet eller om de är att sälja knark till 12åringar. De som är meant to be är meant to be. Punkt. Jag skriver min egen historia. Jag är min egen lyckas smed. Jag får gråta jag får vara ledsen och deppig - sen ställer jag mig upp. Så funkar livet för er fega fittor som inte fattat de. Även röda äpplen kan vara syrliga på insidan. Ta en tugga - jag lovar, ni kommer att förstå vad jag menar.
Nu ska jag ge mig ut på äventyr. Börjar med att ta en cigg ute i regnet och ser vad natten har att erbjuda - förutom sprit och stureplan. Den här onsdagen ska bli början på något annorlunda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0