undersurface

Nu har jag blivit tvungen att sätta lösenord på på bloggen.... de skulle ju inte bli såhär. De här bloggen skulle vara hemlig! Men ändå så måste jag, likt ett barn som visar sina föräldrar teckningar på dagis, visa den här bloggen och mina texter för min före detta bästavän. Sedan går jag (såklart) och blir ovän med henne och så visar de sig att hon använder en utav mina texter emot mig. Till exempel så kallar hon mig rasist? Rastist? Skulle mina politiska tankar kallas rasism. Några futtiga ord om utrikespolitiken och så blir jag rasist? Känner mig snarare som ett vispat ägg i huvudet... som jag skrev. Kan vissa människor inte läsa texter och tolka dom rätt? Måste dom alltid tolka texter ur en pessimistiskt synvinkel. Synd. Jag som har så mycket att delje världen. Så mycket jag vill skriva om mig själv och mina tankar som andra kanske vill identifiera sig i.. så händer något sånt här så jag får sitta och skriva för mig själv. blogga som dagbok liksom. Fan de är som att äta pannkakor utan grädde... tråkigt, segt och nästan obeskrivligt anonymt i smaken. Nej jag vill att folk ska ta del av mina tankar och själva fundera över mina åsikter. Lite av en upprorsmakerska skulle jag väll kunna kalla mig... Men de är en del av den jag är och de måste inte vara något negativt...
- sa den optimistiske författaren.




så frågan jag ställer mig är, speak or not to speak?