undersurface

Jag måste bara få sätta ord på mina tankar. Dom här tankarna har jag haft sedan stenåldern.. inte riktigt men typ.
Personer som inte har pengar och som glider på andra går fet bort. Eller ja personer som i allmänhet glider på andra rättare sagt. Personer som vänder kappan efter vinden. Ja osäkra, fattiga personer helt enkelt går fet bort. Nu låter jag som en riktig wannabe rich bitch, men de är verkligen inte min intention. De är bara så jag har tänkt sedan stenåldern... inte riktigt men nästan sen då.

Jag har lätt för att bli uttnyttjad... jaaa den satt långt inne, men de har jag. Jag är som dom 2 kakbitarna i ballerina. Jag får vara med de kladdiga i mitten, fast bara om jag sitter på utsidan. Jag får aldrig vara innerst och vara de smarriga, utan ständigt utanför. Men jag är där. Utnyttjad, för att de som finns på insidan ska få vara skyddat, gott och nästan oemotståndligt. Och varför gör jag de? Bra fråga...

Jag är inte ytterdelarna i ballerina kakan hela tiden, men med vissa kompisar blir jag alltid de. Och de är så orättvist... och inte på ett barnsligt sätt utan på ett verkligt och realistiskt  sätt. I en riktig relation så delar man på både de goda och lite mindre goda. Man turas om att vara på in och utsidan, man turas om att betala och ge samt ta emot.

Faan, jag som trodde att de skulle "jämna ut sig" som dom där på insidan sa. Men jag har märkt att de inte är så. Vi är nog rätt lika djuren ändå... en för en, alla för sig själv...
Varför ska alla vara så jäkla själviska för?

Nej nu är det dags att dela eller inte dela alls. Delar vi inte åker både kakan och smeten ner i mjölken!