I give you my word
Kvällen har dragit sig inpå. Va nyss ute med hunden. Fan, de är ju ruggigt ute nu. Hösten är ett faktum säger jag bara. Första natten på länge som jag kommer att sova med täcke och filt. Mysigt! Känns helt okej att sommaren är över. Jag menar.. sommaren får en att bli naiv och kortsynt. Man lever för stunden. När däremot hösten kommer så följs den upp av alla måsten som man skippade under sommaren. Men de är kanske de som är just grejjen med sommaren. De är en tidpunkt när man släpper allting och bara är. Man skjuter upp allt till hösten och de verkliga livet känns så distanserat att man får lyckorus bara av att tänka på de. Hade man inte haft vinterhalvåret hade sommaren inte varit samma sak... jag tror faktiskt de.
Den här sommaren har varit underbar! Den bästa någonsin faktiskt. Hade en del planer innan sommaren, men de blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men de blir de ju riktigt aldrig ändå. Hela sommaren blev en spontan resa som har vidgat mig till 1000 bredd grader. Växt har jag gjort... lite kanske, både på in och utsidan, men mest på insidan.. hoppas jag (?)
Har i alla fall kommit ifrån de där solna"rasket" som man va inne i tidigare, typ att man kallade varandra "bror" och hade sjuka uttryck som "sajk" och "abo". Dock har jag fått en annat typ av inslag i vokabulären. Lite mer utdragna "iiii":n och "YYY":n . Nu låter jag som en avdankad stekare, men vafan, jag klagar inte. Häromdagen fick jag höra att de va någon som trodde att jag bodde på sveavägen. Hmm, de hade nog ingen kunnat påstå för 6 månader sedan när man sprang runt och sa din mamma
Underligt de där ibland. Men de känns ändå som att jag har kommit på rätt köl igen. För 3-4 månader sen mådde jag inte alls bra. Nu har allt lugnat sig och jag kan slappna av. Lagom till skolstarten... hoppas de här året blir bättre. Jag har i alla fall bättrat mig. Hoppas alla andra "där borta" har gjort de också. Jag orkar inte med en till sån här resa. Jag har behövt offra så mycket. Höll nästan på att offra mig själv ett tag.. men någonstans så förstår jag att de är först när man slutar försöka som misslyckandet kommer. De är därför jag aldrig misslyckas.
Fan nu börjar jag låta som en öppen självbiografi, något att satsa på kanske.. Njää
Fan nu börjar jag låta som en öppen självbiografi, något att satsa på kanske.. Njää
Kommentarer
Trackback
