Bläddrade igenom arkivet. Tänkte tillbaka. Sett mitt liv passera i revy. Nej ingen klyscha. Inga lögner. Utan MITT LIV precis så som det var. Sedan började jag reflektera över min vardag. Precis som jag gör varje dag från det att jag vaknar, 12. Till det att jag sluter mina ögon, 12.
Vad hände med den livfulla människan  som var beroende av vackra leenden  och drogad av livet? Vart tog den naiva jag vägen? Har jag växt upp och insett livets allvar? Slutat vänta på att bli vuxen för att jag äntligen är det?

Jag lade bloggandet på hyllan under ett par månader. Min naiva syn på livet var att allting skulle ordna sig så fort siffrorna på passet ändrat sig från 17 till 18, men ack så fel jag hade.Mina senaste månader har präglats av förändring. Min fotbolls karriär tog en svindlande vändning med att fotbolls skorna har lagts på hyllan för en tid... med start då jag slutade 2:an på gymnasiet. Sommaren flöt på och som den eviga singeln jag alltid har varit, har jag druckit otaligt mycket champagne som om det vora dricksvatten direkt ur kranen. Dom kallar mig drinkhora. Jag ser det mer som ett utbyte. Trevligt sällskap mot trevlig dricka.. hm. Jo, föresten, jag är nog ett drinkluder. Eller snarare va.
Månaden var april. Jag var småförtjust i en 23 årig socionom som är nattklubbsvärd. Vi hade gnistan emellan oss och jag kände hur jag förändrades. one night stands och betydelselösa kyssar i natten var inget för mig längre. Snart skulle jag börja känna, vilket egentligen inte hade något med denna kille att göra. Snarare hans bästa vän. Låt oss kalla honom X då han är en människa med stort kontaktnät (skulle namnet bli igenkänt av någon förbipasserande skulle min anonymitet vara rätt körd).
X och jag slog följe hem då 23 åriga socionomen dissade mig en natt utanför Lobby nattklubb. Resten är historia. Sommaren gick. X och jag träffades mer och mer. Vi var alltid med varandra, vare sig de va helg eller vardag. Fest eller hemmakväll. Vi kunde prata om allt. Tillsammans är vi kanske den "true match" man läser om i sagoböcker. Vi har haft våra bråk och svikit varandra, men samtidigt förstår vi varandra och är väldigt lika och bryr oss om varandra. Precis som man gör när man är mer än bara vänner.
Jag blev kär. Han blev kär. Men sen hände något. Något som skiljde oss åt. Nu bor han på andra sidan jorden, och jag är kvar här.
Jag är kär och jag hatar de. Sommaren var som en dröm där allt var svart och vitt, men nu är allt grått. Allt är som vanligt men inget är som förut. Mitt bröst är tungt och mitt hjärta skört. Trots all alkohol, alla cigaretter, bortsovda dagar och meningslösa kyssar kan jag inte släppa sommaren. Inte släppa honom. Det vi hade.

Match imorgon, ska bli sjukt kul!! Måste därför (snarast) inta sängen efter en hel kväll i TV soffan. Ögonen hänger likt sorgsna sensommar löv... feta påsar under ögonen är ett faktum som lär uppenbara sig under morgondagen, inte okej! Whatever, inte snyggast som vinner på fotbollsplanen direkt - på gott och ont. Skulle vara rätt så skönt om man kunde flörta sig till ett mål eller en frispark likt man gör för att få en flaska Cristall på Cafét. Nåväl.

Jag skiter i kraven som tynger mitt bröst; fotboll, skola, vänner, familj - ingen prestation. Nu ska de gå utför, på onsdag smäller det; Café Opera. De e så jag kör, fuck stureplan!

Ciao taggad

Jag är inte bitter på alla ♥-dag, nej tvärtom. Jag är glad att alla ni som är i ett par har en dag då ni kan fira. För resterande 364 dagar om året firar jag att jag är singel!
Ciao bellas

Sitter och väntar på att duschen ska bli ledig. Har solen skinande i ansiktet och ett slags glädlerus blandat med kroppens egna endorfiner strömmar genom min kropp. Träning gör verkligen susen för en trasig själ, särskilt om man har en underbar syster som håller en sällskap under tiden man utför den.