undersurface

I barndomen var det en lek. En lek med två mål och en boll. Så länge jorden snurrade så kunde bollen rulla, det visste vi. Ingen press utom den vi satte på oss själva; att komma hem innan middagstid, inte förstöra dom vita byxorna, inte skjuta sönder grannens nya bilruta... eller något annat naivt i den stilen. Allt var roligt och inga runtomkring hängande faktorer som avstånd till och från planen, skola eller lagkamrater kunde skilja oss från det vi älskade; fotboll.

Sen växte vi upp... leken blev relativ och nya krav ställdes. Det enda som inte var relativt var bollen, de två målen och jorden som snurrade.

Leken blev allvar... var det här bollen slutade rulla?

.. come what may