undersurface

Känns ibland som att mänskligheten tar ett par steg tillbaka. Inget generellt, inga pikar. Ni som förstår vad jag menar håller säkert med. Ibland undrar man vart perspektivet finns hos vissa människor. Naiv är jag inte, det finns säkert dem som tappar hoppet när de ser mig. Men någonstans så vet jag att jag är representativ för så många människor. Mina livserfarenheter har gett mig ett IQ som ibland gör mig galen. 
Jag ser sånt som jag egentligen inte vill se. Vissa mardrömmar jag hade när jag var liten har uppenbarat sig i verkligheten.. Men blunda undviker jag. Jag har ögon som är öppna och en mun som (numera) är stängd. Jag för min talan när jag känner att det behövs. När jag vill göra ett avtryck eller en brännmärkning i någon. Mitt motiv? Jag vill ta mänskligheten ett par steg framåt. Precis som Van Gogh, jag lever före min tid. IQ befriade människor kanske börjar älska mig efter min död