undersurface

Jag och min syster bestämde oss för att de här nyåret ska inte bli ett nyår i mängden. Nej de här ska bli minnesvärt, på något sätt. Planen var från början att vi skulle ha en mysig middag hemma som sedan skulle avrundas med smällare runt 12 slaget och en film på de. Tillräckligt minnesvärt? Inte för oss!

Därför sa vi till pappa björn att vi skulle ut på "en mysig prommenad" längs stranden och "sitta på en såååå himla mysiiiiigt fik" som heter Starbucks som inte finns i Sverige. Där skulle vi "sitta och fika(?)" in de nya året... eller något i den stilen. Pappa björn va först tveksam, kilade sig lite i nacken men vart uppgiven och sa ja. Han skjutsade oss, mig och min syster, ner till strandpromenaden där vi mer eller mindre visste att ingen fika skulle äga rum långt I know, förlåt pappsen!

Vi tog oss därifrån till Sheraton hotell, där jag mer eller mindre visste att vi skulle komma in. Vi gick förbi vakterna och in till baren: ALKOHOL! Detta kunde inte bli annat är toppklass! Jag var som ett litet barn på julafton som ivrigt slet till mig drink listan, här skulle drickas.

Vi bestämde oss tillslut för att köpa nyårs supén: hur mycket drinkar, jordgubbar, champagne och snittar man ville till 00.00 . Var detta en dröm? Nej nej nej, lite otur de också för i allt skålande och fylleprat så missade vi 12 slaget(?) . Que lovely liksom. Men men runda om hälen som vi var så gjorde inte det så mycket faan vilken kyscha tog vi oss ut till dansgolvet och gjorde det vi gör bäst som fulla, DANSADE!

Såklart blev det ragg på det hela som bjöd oss på cosmopolitan, i överflöd! Så fulla och dräggiga lämnade vi hotellet för att leta taxi runt 3. Dåligt beslut visade det sig att vara. Fan vi skulle ha sovt kvar med ett av raggen. Då hade man ju i alla fall fått sex och en god natts sömn. Buhuu... Aja.

Slutade med att vi sprang igenom hela dubai till 5 på morgonen och skrek happy new year med wiskyröster tills syret tog slut. 5 kilometer gick vi i 15 cms klackar. Snacka om svullna fötter dagen efter. Fast då ska vi inte tala om huvudvärken och alla 1000 blåmärken längs benen. Nåväl. Minnesvärt blev de!